För några timmar sedan meddelade Steve Jobs, VD för Apple, att han avgår. Att uppmärksamma detta faktum kan tyckas märkligt på en historikerblogg, om också en personlig sådan. Vad gäller inverkan på många människors vardagliga liv, kommunikation och arbete, har emellertid Jobs tveklöst gjort en ”historisk” insats.

Som person har han väckt oerhört intresse genom åren och det är uppenbart att han varit en polariserande figur, men än mer uppenbar är hans exceptionella begåvning ifråga om att både driva den tekniska utvecklingen framåt och skapa intuitiva användarupplevelser präglade av en unik omedelbarhet (men också slutenhet i form av ett stängt ekosystem, vilket är en tendens som blivit allt starkare på senare tid). Särskilt tydligt är det kanske med iPad, som fått ett så kolossalt genomslag på bara drygt ett år och vars effekter på datormarknaden som helhet nu börjar bli högst kännbara.

Det kan diskuteras hur många tekniska innovationer eller lösningar Jobs själv har ansvarat för; när Apple grundades på 1970-talet var det till exempel Steve Wozniak som stod för det mesta av den tekniska expertisen. Däremot har han visat en fenomenal förmåga att närma sig design och användarupplevelser som en helhet och att dra till sig de begåvade människor som tillsammans, under hans ledning, kan skapa dessa upplevelser. Inom sitt område har därmed Steve Jobs haft en historisk betydelse som få andra i vår tid, vilket gör det värt att uppmärksamma när han lämnar den direkta ledningen för det företag han gjorde till ett av världens mest framgångsrika.

Vad som nu blir intressant är att följa hur Apple utvecklas med Tim Cook som permanent VD (vikarierat har han redan gjort i ett drygt halvår). Som John Gruber argumenterar i en av de bästa analyserna av nyheten jag hittills läst, har skiftet i praktiken redan ägt rum för länge sedan, och Jobs kommer att fortsätta som styrelseordförande i Apple. Likväl är det slutet på en epok vi ser, och därmed också början på något nytt. Vad detta nya innebär kan bara tiden utvisa.