Månad: juli 2012

Blogs — a return to seriality?

/ 2 kommentarer

Speaking of academic blogging, Kathleeen Fitzpatrick just posted a piece on ”Blogs as serialized scholarship”, where she discusses to what an extent and in what respects blogging is a new form of scholarly exchange or reminiscent of old ones:

The divergence between the direct, communal kinds of exploration we undertake in a seminar and the discrete, closed form of the journal article mask their common origins in the letter-based correspondence among scholars in the early Enlightenment. The first modern scholarly journals came into being as a means of broadening and systematizing such correspondence, and in the process, gradually replaced a sense of ongoing exchange with one of formal conclusion.

In this sense, today, when a scholar with a blog writes a bit about some ideas-in-process, receives some feedback in response, returns with further ideas, reiterates, and so on, we can glimpse once again the seriality that has always been at the heart of scholarly production.

Interesting argument. I have worked quite a lot with such 18th century scholarly correspondence and agree that there are obvious parallels to blogging (although the speed of exchange is very different today, of course).

Primers on blogging and online learning

Yesterday I came across two good, thoughtful blog posts that each summed up one important aspect of digital humanities practice. The first is Jeffrey McClurken’s primer on ”Forms of online learning”, aimed at people who might be interested in the topic but ”are not part of the ed tech world” (i.e., people like me). Essentially it is an ordered, structured list of different types of approaches where each is characterised very briefly and a few pros and cons are given.

Although McClurken calls it a draft, it provides an excellent overview of a very diverse range of forms that are often, mistakenly, discussed as if they were one single ”thing”. Also well worth reading is Jason Heppler’s post on ”What I’ve Learned as an Academic Blogger”, based on his experience of running a blog of his own for four years. I found it particularly interesting and helpful to read his advice on the very day I launched this site, but I could also relate it to my previous experience of academic blogging (in Swedish) for almost two years.

Most of Heppler’s points I agree with, such as the importance of writing regularly and not to procrastinate by fiddling with the design (I am the first to plead guilty on that score, though). Others I rather hope than am convinced he is right about, for example that you can write about many different things and do not have to stick to one topic. I intend to do just that here, but I am also fairly certain that it will make fewer people read the blog. Like Heppler, however, I am more interested in quality than quantity, so as long as there are at least a few readers it is a compromise I can live with.

Hello world!

The innocent energy and eager optimism of the default WordPress ”first post” title is irresistible. It is also firmly rooted in computer and programming history, which makes it seem quite appropriate for the introduction of a blog where certain aspects of digital technology will be one of the main themes. Add the fact that I will likely have trouble enough coming up with a good title for the next post, and I will not even try to improve on this one.

I am a reader (associate professor) of history at the University of Gothenburg in Göteborg (Gothenburg), Sweden. This blog is intended to serve as an outlet for writing about a variety of topics that interest me, but with a clear focus on two main areas. The first is my own field of research, which can roughly be described as 18th century Linnaean travel in a global history of science context. The second is the hard-to-define but fascinating set of questions, opportunities and challenges that arise out of the encounter between humanities scholarship (including teaching), digital technology and social media.

My attempts to grasp and learn about the issues related to the emerging Digital Humanities, especially Digital History, gave the impetus for launching the blog and will be echoed in many of the posts here. Another, more practical reason for trying my hand at blogging in English is that it helps me improve my writing skills in a language that is not my first. In my current research project I expect to write a number of articles and book chapters in English, and regular posting here seems like a good way of practising. In other words, any feedback on the spelling, grammar and idiomatic usage of British English is very welcome!

And what about ”useful curiosities, past and present”? Well, to me it sums up fairly well some of the questions and the categories I often work with and think about. I will have to elaborate in later posts, but ”utility” and ”curiosity” is often seen as polar opposites, not least in contemporary discussions about how to prioritize research funding, while in reality the relationship between them is much more complicated. For one thing, what is merely curious today may turn out to be very useful tomorrow – and how do we even start to define what ”useful” actually means?

Many of the early modern naturalists I have written about wrestled with similar distinctions and their consequenses, which is one reason I find these travelers so interesting. For all the risks of applying simple labels I think ”useful curiosities” captures much of what the whole Linnaean endeavour was about, including its inherent contradictions and ambivalences. By studying their struggles we understand our own better, which is yet another reminder that history itself is not only curious but can be very useful indeed.

(Edit 3 Oct. 2013: This was the inaugural post for my English-language blog at the address https://kennethnyberg.org, which has since been merged with a Swedish blog of mine.)

Fortsatt debatt om massiva nätkurser

/ 4 kommentarer

Apropå massiva nätkurser som jag skrivit om tidigare verkar en kritisk diskussion om dem ha blossat upp på allvar i USA de senaste veckorna. Det slående med denna kritik är att den inte kommer från motståndare till ny teknik eller nätutbildningar. Istället formuleras den av några av dem som mest gått i bräschen för en utveckling av undervisningsformerna med anledning av den digitala revolutionen. (Även de personer jag refererade i det förra inlägget på temat hör, utan tvekan, till denna kategori.)

En anledning till att debatten tagit fart igen är det uppmärksammade fallet med University of Virginias avskedade ”president” (i praktiken motsv. rektor) Teresa Sullivan. Trots starkt stöd från personalen ombads hon lämna sitt uppdrag efter bara två år, eftersom styrelsen (Board of Visitors) tyckte att hon reagerade för långsamt på det hot mot UVa som de massiva nätkurserna ansågs utgöra. I själva verket är UVa en av pionjärerna inom digital humaniora och andra framåtsyftande initiativ, vilket styrelsen inte verkar ha varit medveten om.

Samtidigt är det alltså många, både inom DH-rörelsen och ledande företrädare för andra lärosäten, som är skeptiska till just de massiva nätkurserna och hur de kan tänkas omforma universitetssektorn. Med andra ord är det mycket tveksamt att det är just det tåget man bör hoppa på om man vill ligga i den digitala framkanten, men eftersom UVa:s styrelse uppenbarligen bara läser glättiga pressmeddelanden från de företag och universitet som erbjuder nätkurserna har de inte förstått detta. Företagen själva (här via BBC) menar givetvis att MOOC:s är framtiden, och det finns många försvarare av konventionell campusutbildning som befarar att de har rätt. I så fall skulle det snart vara slut med universitet och högskolor i den form vi känner dem idag.

En mycket skarp och välskriven analys som effektivt summerar argumenten för att det inte kommer att bli så står Jordan Weissmann i The Atlantic för (tipstack till @peorehnquist). Han tillhör dem som menar att lärosätena visserligen kommer att förändras på många sätt av de digitala verktygen och miljöerna, men massiva nätkurser kommer inte att konkurrera ut campuskurser inom överskådlig tid. Resonemanget är mycket övertygande, inte minst för att det är så nyanserat, och hans förutsägelser om utvecklingen framöver tycks mig vara så rimliga de kan bli utifrån det vi vet i dagsläget.

Och Teresa Sullivan? Jo, efter en massiv storm av kritik från stora delar av det akademiska USA tvingades UVa:s styrelse snällt be henne att stanna kvar på sin post, vilket hon också gjorde.

Ny biografi om Abraham Bäck

En av de personer man ofta stöter på när man forskar kring den linneanska kretsen är Abraham Bäck (1713–1795). Han är kanske mest känd som ”Linnés bäste vän”, vilket är lite orättvist då hans egentliga betydelse ligger i att han under drygt fyra årtionden (1753–1795) var preses (ordförande) i Collegium medicum. Det var ett slags kombination av läkarförening och ämbetsverk, en föregångare till Medicinalstyrelsen och senare Socialstyrelsen som under 1700-talets senare del ansvarade för mycket av den svenska sjukvården.

Bäck spelade en stor roll för att utveckla kollegiets verksamhet under sin långa ämbetsperiod. Bland annat genomfördes förbättringar i läkarutbildningen och kontrollen av dem som praktiserade medicin, antalet provinsialläkare blev fler och en ny, mycket efterlängtad farmakopé utgavs. (En farmakopé är, lite förenklat, en förteckning över officiellt auktoriserade läkemedel som apotek och läkare utgår från vid ordination och expediering av mediciner.)

Om detta och mycket annat kan man läsa i en nyutkommen biografi som jag läst de senaste dagarna, Abraham Bäck. Mannen som reformerade den svenska sjukvården. Författaren Thomas Ihre är själv läkare och har varit ordförande i både Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund. Dessutom är han ättling i rakt nedstigande led till Abraham Bäck, som är hans farfars farfars morfar. Detta tycker man sig märka här och var i boken, där anfaderns goda egenskaper och otillräckligt erkända insatser lyfts fram med eftertryck medan eventuellt kritiska synpunkter bara antyds som hastigast innan de lämnas därhän. Åtminstone delvis kan dock en sådan tendens vara motiverad, då Bäck verkar ha varit både mycket kunnig och omtyckt, eller åtminstone respekterad, av snart sagt alla han kände.

Till formen är det en traditionell, kronologiskt ordnad biografi från vaggan till graven, med en och annan utvikning för att ge bakgrund och sammanhang till Bäcks livshistoria. Glimtvis får vi därmed inblickar i framför allt den svenska sjukvårdens tillstånd under 1700-talet, där Ihres medicinska bakgrund kommer till sin rätt genom pedagogiska utläggningar om de sjukdomar som figurerar och om de (ofta fruktlösa) försök som gjordes för att bota dem vid denna tid. Ibland upplever jag framställningen som lite fragmentarisk när den växlar mellan olika trådar som inte riktigt knyts ihop, och det finns vissa upprepningar och överlappningar. Inte desto mindre är det en läsvärd bok om en intressant person, som utan tvivel är värd mer uppmärksamhet än han hittills har fått.

Historiska resmål: Skara

/ 6 kommentarer

Skara är en av Sveriges äldsta städer, en plats där kulturlager efter kulturlager berättar om de många generationer av människor som levt och dött här. För att vara historiker, fast rotad i den västsvenska myllan – född i Västergötland, uppvuxen i Bohuslän och de senaste tjugo åren bosatt i Göteborg – är det därför närmast pinsamt att jag, så vitt bekant, aldrig satt min fot i Skara.

Förrän i fredags. Då tillbringade jag, sent omsider, en hel dag där för utforskning av några väl utvalda spår av traktens förflutna. Det var till stor del tack vare min kollega Brita Planck (på Twitter @planckskonstant) som denna historisk-arkeologiska resa för nytta och nöje blev av. Hon bor i Skara och hade organiserat det mesta av dagen, som blev minnesvärd och lärorik på många sätt. Som inspiration för andra hugade resenärer med liknande böjelser kommer här några bilder med tillhörande redogörelser för vårt välmatade dagsprogram. Och likväl skrapade vi bara på ytan av vad Skara har att erbjuda – det blir fler besök!

På vårt första stopp, en utgrävning av en stenåldersbosättning som pågår i Karleby utanför Falköping, togs vi emot av en annan institutionskollega, arkeologen Tony Axelsson. Tillsammans med Karl-Göran Sjögren leder han utgrävningen och är lärare för de studenter som deltar i den inom ramen för fältkurser i arkeologi. Boplatsen är ca 5 000 år gammal och hör därmed till den så kallade bondestenåldern. Utgrävningen är öppen för allmänheten till och med den 5 juli. Mer om den går att läsa här.

Efter att ha guidats runt i Karleby av både Tony och studenter i publik arkeologi, reste vi några årtusenden framåt i tiden för att landa i Varnhem med dess medeltida kyrka och klosterruiner. På vägen dit passerade vi Ekornavallen, ett stort fornlämningsområde med gravar från flera olika perioder.

I Varnhem finns bl.a. Birger Jarls grav (till vänster, i bildens förgrund) liksom monument, och troligen gravar, för flera 1100-talskungar. Kyrkan har restaurerats i olika omgångar men går tillbaka till mitten av 1100-talet, då den byggdes som en del av ett kloster för munkar inom cistercienserorden. Rester av en tidigare kyrka finns också alldeles i närheten, och i anslutning till den har några av Sveriges äldsta kristna gravar hittats. De är från slutet av 800-talet och Tony var inblandad i den utgrävningen också…

Varnhem är storslaget, och efter en längre rundvandring där återvände vi till Skara för lunch på det stämningsfulla Kråks värdshus. Sedan var det dags för ett besök som för någon med mina intressen kanske, trots allt, var dagens höjdpunkt: forskningsavdelningen i det gamla Stifts- och landsbiblioteket mittemot domkyrkan.

Där välkomnades vi av den kunniga och entusiastiska bibliotekarien Helena Backman, som visade några av de rariteter som förvaras här. Fokus försköts därmed till böcker och manuskript från sent 1400-tal till tidigt 1800-tal. Bland annat fick vi se en bok från 1574 av Philipp Melanchthon (till vänster) och handskrifter från 1700-talets senare del, den period jag själv forskar om. (Anm: ursprungligen angavs året för Melanchthons bok till 1474, men som Helena påpekar i en kommentar ska det vara 1574.) Här finns vissa kopplingar till personer som jag behöver fördjupa mig närmare i vid ett senare tillfälle. Titta för övrigt gärna in på Flickr-serien Månadens bokband där biblioteket lägger ut bilder av vackra böcker ur sina samlingar!

Dagens sista anhalt var Skara domkyrka, bokstavligen och bildligen stadens historiska centrum. Genom sin långa och komplicerade tillkomst- och ombyggnadshistoria från 1000-talet och framåt är den också i sig en slags sammanfattning av Skaras mångskiktade förflutna och de spår det lämnat efter sig.

Mycket av kyrkan som den ser ut idag har präglats av Helgo Zettervalls restaureringar i slutet av 1800-talet, men under golvet, i kryptan, finns fortfarande murrester kvar från en tidigare byggnad med tusen år på nacken. Domkyrkan är bara en av många, många anledningar att besöka Skara för den historiskt intresserade, oavsett tidsperiod.