Boken om Anders Sparrman

Det här inlägget kommer ett drygt halvår senare än jag först hade tänkt mig. Så lång tid har nämligen redan hunnit gå sedan boken Anders Sparrman. Linnean, världsresenär, fattigläkare publicerades. (Den kan beställas från Svenska Linnésällskapet.) Annat kom, som det heter, emellan, och nu är det juli istället för december. Fast vem vet, kanske finns det mer tid att läsa nu i sommartider då många har semester?

För det är en bok som förtjänar att läsas, tycker jag, även om jag som en av dess många författare är part i målet. Gunnar Broberg, David Dunér och Roland Moberg har redigerat antologin, som är resultatet av det symposium om Anders Sparrman jag skrev om på bloggen för lite drygt två år sedan. I det inlägget finns en mycket kort och allmän presentation av vem Sparrman var och varför hans liv och verk kan vara av intresse för 1700-talsforskare (och andra).

Anders Sparrman. Linnean, världsresenär, fattigläkare

Som helhet är boken ett försök att ge ett mångsidigt och kvalificerat porträtt av denne ”världsresenär” och hans verksamhet. Så vitt jag vet finns det ingen tidigare publikation om Sparrman med motsvarande omfång och ambition; slutresultatet är också en på många sätt ny bild av personen, hans livsbana och vad han åstadkom. En mer närgången och kritiskt granskande sådan, men också (bland annat just därför) mer nyanserad och motsägelsefull – kanske rentav mer ”rättvis”, om något sådant nu är möjligt?

Själv har jag skrivit det första kapitlet (efter redaktörernas korta introduktion), vilket heter ”Anders Sparrman – konturer av en livshistoria”. Hur bra och läsvärt det är kan jag inte bedöma – det kan man aldrig riktigt göra själv – men att skriva det var något av det roligaste jag gjort. Med förhoppning om att det ska locka till vidare läsning återges här kapitlets första avsnitt i mycket lätt modifierad form.

* * *

Vem var Anders Sparrman?

Anders Sparrman (1748–1820) var en prästson från uppländska Tensta som kom att bli en av sin tids allra mest beresta svenskar. Under loppet av sitt liv seglade han jorden runt med kapten Cook, dissekerade en flodhäst i södra Afrika, kallades att vittna om slavhandeln inför brittiska parlamentet, drev textilmanufakturer i Stockholm och verkade i nästan femtio år som läkare.[1] Mest känd är han dock förmodligen som Linnélärjunge, resenär och naturforskare som längs vägen även blev samhällskritiker och etnograf.

Kanske är det en närmast omöjlig uppgift att beskriva en människas liv, personlighet och historiska betydelse på några få rader eller sidor – eller ens inom ramen för en hel bok.[2] När det handlar om en så fascinerande och mångsidig gestalt som Anders Sparrman blir detta än mer påtagligt. Ändå kan vi inte låta bli att försöka, eftersom Sparrman genom åren väckt stort intresse och det finns rådande bilder av vem han var, hur han var och vad han betydde. Sådana etablerade uppfattningar måste alltid prövas och omprövas utifrån varje tids egna frågor och värderingar.

Alla bidrag i denna bok söker göra just detta, alltså betrakta Anders Sparrman ”i ny belysning” genom att pröva, ifrågasätta och nyansera tidigare bilder av honom. Syftet med föreliggande kapitel är att introducera honom som historisk gestalt och kortfattat peka på några av huvuddragen i de rådande uppfattningarna om hans livshistoria och dess betydelse. Förhoppningen är att en sådan introduktion och översikt både ska placera in personen i ett sammanhang och tydliggöra hur boken bidrar med nya och annorlunda perspektiv på Sparrman och hans liv.

Under resans gång bör vi ständigt påminna oss om vikten av att skilja mellan vem han var som person, vad han betydde i sin samtid och varför vi finner honom intressant idag. Dessa tre aspekter är nämligen i princip helt olika saker, även om de i många avseenden givetvis hänger ihop med varandra.

Även om Sparrman levde till 72 års ålder är det främst för en kort period av resor i relativt unga år som det finns gott om samtida källor där vi kan följa honom någorlunda nära. Det är, krasst uttryckt, i första hand de elva åren mellan 1765 och 1776 som gett honom en plats i historien, och det är då han även källmässigt befinner sig i strålkastarljuset. Före sjutton och efter tjugoåtta års ålder är det bevarade källmaterialet betydligt mer fragmentariskt, och det finns exempelvis ingen efterlämnad samling av egna papper eller brev som skrivits till honom.

En stor del av det vi vet om Sparrman härrör därför från dels den biografi över honom som publicerades i Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar strax efter hans död 1820, dels hans egna publicerade skrifter där den stora reseskildringen från Kapkolonin och världsomseglingen med Cook intar en särställning.[3] Eftersom han själv högst sannolikt hade skrivit, eller åtminstone stod för underlaget till, den postuma biografin har han troligen haft ett mycket stort inflytande över det mesta vi idag vet om honom, vilket kan vara ett källkritiskt problem. Ett annat viktigt material är brevväxling både till, från och om Sparrman men även här är materialet relativt begränsat då bara några dussin brev till främst Abraham Bäck, Carl von Linné och Carl Peter Thunberg har bevarats och få eller inga med Sparrman som mottagare finns kvar.[4]


[1] Denna smått svindlande livshistoria sammanfattas i det välfunna namnet på Linnémuseets tillfälliga utställning om Anders Sparrman våren 2011, Från Tensta till Tahiti.

[2] Jfr Peter Englund, ”Biografins omöjlighet”, Att vara ständig. Viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv (blogginlägg, hämtat 2011-09-20), med där anfört citat av Mark Twain.

[3] Biographie öfver Professoren, Doctor Anders Sparrman, särtryck ur Kungl. Svenska Vetenskaps Academiens Handlingar 1820, 393–399 (Uppsala, 1974), och Anders Sparrman, Resa Till Goda Hopps-Udden, Södra Pol-kretsen och Omkring Jordklotet, Samt till Hottentott- och Caffer-Landen, Åren 1772–76, 3 bd (Stockholm, 1783–1818).

[4] Bland bevarade brev finns en serie från Sparrman till Bäck, MS 27:51–55, Hagströmerbiblioteket, Karolinska institutet; från Sparrman till Bäck, Ihre 193, Uppsala Universitetsbibliotek; från Sparrman till Linné i Linnean Society, London; samt från Sparrman till Thunberg, G 300ä, Uppsala universitetsbibliotek. Av dessa är sviten till Thunberg den mest omfattande och spänner över flera decennier. Breven från Sparrman till Linné finns även tillgängliga via The Linnaean Correspondence (hämtad 2011-09-18) och har nyligen utgivits och kommenterats i Rut Boström, Anders Sparrmans brev till Carl von Linné. En kulturhistorisk och språklig undersökning med naturvetenskapliga inslag (Uppsala, 2011).

Ny biografi om Abraham Bäck

En av de personer man ofta stöter på när man forskar kring den linneanska kretsen är Abraham Bäck (1713–1795). Han är kanske mest känd som ”Linnés bäste vän”, vilket är lite orättvist då hans egentliga betydelse ligger i att han under drygt fyra årtionden (1753–1795) var preses (ordförande) i Collegium medicum. Det var ett slags kombination av läkarförening och ämbetsverk, en föregångare till Medicinalstyrelsen och senare Socialstyrelsen som under 1700-talets senare del ansvarade för mycket av den svenska sjukvården.

Bäck spelade en stor roll för att utveckla kollegiets verksamhet under sin långa ämbetsperiod. Bland annat genomfördes förbättringar i läkarutbildningen och kontrollen av dem som praktiserade medicin, antalet provinsialläkare blev fler och en ny, mycket efterlängtad farmakopé utgavs. (En farmakopé är, lite förenklat, en förteckning över officiellt auktoriserade läkemedel som apotek och läkare utgår från vid ordination och expediering av mediciner.)

Om detta och mycket annat kan man läsa i en nyutkommen biografi som jag läst de senaste dagarna, Abraham Bäck. Mannen som reformerade den svenska sjukvården. Författaren Thomas Ihre är själv läkare och har varit ordförande i både Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund. Dessutom är han ättling i rakt nedstigande led till Abraham Bäck, som är hans farfars farfars morfar. Detta tycker man sig märka här och var i boken, där anfaderns goda egenskaper och otillräckligt erkända insatser lyfts fram med eftertryck medan eventuellt kritiska synpunkter bara antyds som hastigast innan de lämnas därhän. Åtminstone delvis kan dock en sådan tendens vara motiverad, då Bäck verkar ha varit både mycket kunnig och omtyckt, eller åtminstone respekterad, av snart sagt alla han kände.

Till formen är det en traditionell, kronologiskt ordnad biografi från vaggan till graven, med en och annan utvikning för att ge bakgrund och sammanhang till Bäcks livshistoria. Glimtvis får vi därmed inblickar i framför allt den svenska sjukvårdens tillstånd under 1700-talet, där Ihres medicinska bakgrund kommer till sin rätt genom pedagogiska utläggningar om de sjukdomar som figurerar och om de (ofta fruktlösa) försök som gjordes för att bota dem vid denna tid. Ibland upplever jag framställningen som lite fragmentarisk när den växlar mellan olika trådar som inte riktigt knyts ihop, och det finns vissa upprepningar och överlappningar. Inte desto mindre är det en läsvärd bok om en intressant person, som utan tvivel är värd mer uppmärksamhet än han hittills har fått.

Från biografi till livsgeografi

I mina föregående inlägg har jag skrivit om Pehr Löfling som person och om det historiska sammanhang för hans liv och verk som jag kallar kunskapens globalisering. Den tredje och sista utgångspunkten för projektet är den teoretisk-metodologiska, där jag använder mig av biografi och livsgeografi för att organisera och strukturera undersökningen. I det följande försöker jag kort utveckla mina resonemang kring dessa aspekter av arbetet.

* * *

Tanken är inte att skriva en konventionell biografi om Löfling, men genom mitt tänkta angreppssätt blir ändå frågan om värdet av biografier i historisk forskning aktuell. Innan jag ger mig in på den, ska jag kanske tydligt markera att jag här diskuterar biografier och livshistorier ur ett snävt historievetenskapligt perspektiv. De senaste åren har visserligen inneburit en renässans för det som kallas life writing över hela det humanistiska fältet, inte minst inom litteraturvetenskapen, men då det biografiska bara är en aspekt av relevans för mitt projekt kan jag inte aktivt förhålla mig till hela den stora litteratur som nu finns.

Istället får jag nöja mig med att inledningsvis peka på historikers långvariga skepsis mot biografiers vetenskapliga användbarhet. Den beror till stor del på att strukturer och processer, inte enskilda aktörer, under flera decennier nästintill varit de enda legitima studieobjekten inom historieämnet. Även här tycks det emellertid ha skett en förändring som en del av den bredare rörelsen mot life writing, vilket på nytt har öppnat upp möjligheten att som historiker arbeta med biografiskt inriktad forskning. Det är åtminstone vad jag hoppas.

Utan att alltför mycket gå in på vilka resonemang eller argument som gjort denna öppning möjlig, vill jag peka på ett temanummer om biografiskrivande i den ledande tidskriften American Historical Review 114:3 (2009). Bland annat gör Lois Banner där ett egentligen ganska banalt påpekande, som för min del ändå hade något av en förlösande effekt när jag gick och funderade på att göra en (mer eller mindre) biografisk studie om Löfling. Hon skriver att: ”studying the life story of an individual might be seen as akin to studying the history of a city, a region or a state as a way of understanding broad social and cultural phenomena” (s. 582). Individen kan med andra ord fungera som sorteringsprincip, prisma och analysverktyg på samma sätt som en stad eller en stat kan vara det. Den som konsekvent arbetar med detta som utgångspunkt bör kunna undvika att fastna i ovidkommande persondetaljer, vilket annars alltid är en risk för den som arbetar med enskilda livsberättelser.

Linda Colley, The Ordeal of Elizabeth Marsh (2007)Kommen så långt kan vi återknyta till det som sagts i tidigare inlägg om globalisering och global history. I den vändning mot en mer global historia vi sett på senare år handlar det nämligen ofta inte om att skriva en totalhistoria där hela världen i någon mening täcks in. Istället riktas fokus ofta mot enskilda samband, relationer och flöden på en global skala, eftersom dessa – om exemplen väljs med omsorg – gör det möjligt att undersöka och analysera processer och strukturer på makronivå. I ett sådant sammanhang kan en transnationell person, likaväl som ett transnationellt företag, råvara eller kulturströmning, användas som det belysande, gränsöverskridande exemplet. Ett mycket framgångsrikt uttryck för ett sådant arbetssätt är Linda Colleys The Ordeal of Elizabeth Marsh (2007), där ett enda livsöde används för att dra ihop en lång rad trådar som säger något väsentligt om världen under 1700-talet. Ytterst är det egentligen något sådant jag vill göra för Pehr Löfling, men med ett något snävare fokus på kunskapens globalisering i mitten av samma sekel som historiskt sammanhang.

David Livingstone, Putting Science in Its Place (2003)För att renodla de möten och relationer som gör Löfling intressant, vill jag försöka lyfta fram den rumsliga dimensionen av hans livshistoria genom begreppet livsgeografi. Det har, närmast i förbigående, lanserats av David Livingstone i boken Putting Science in Its Place från 2003. Dess grundläggande budskap är att vi alltid påverkas av den plats eller det rum där vi befinner oss – alltså tämligen bokstavligt var vi är situerade, för att använda en term som varit populär på senare år (men ofta i en lite mer abstrakt mening). Livingstone menar att vetenskapshistorien skulle ha mycket att vinna på att studeras utifrån denna insikt, och det gäller inte minst biografier av mer eller mindre framstående forskare. En sådan, rumsligt organiserad biografi kan kallas för en livsgeografi.

Att betona just den rumsliga aspekten tycks vara särskilt lämpligt i Löflings fall, då hans verksamma liv så tydligt sönderfaller i tre perioder knutna till tre platser: Uppsala 1743–51, Madrid 1751–53 och Cumaná 1754–56. I var och en av dessa miljöer blir han ena parten i ett möte mellan olika kulturer och kunskapssystem, som i tur och ordning belyser helt olika frågeställningar kopplade till den linneanska vetenskapens globala historia. Tanken är alltså att använda de tre perioder och rumsliga miljöer som formade hans vuxna liv som strukturerande principer, för att i en och samma livshistoria knyta ihop en rad större frågor kring vetenskap, stats- och imperiebyggande och globalisering.

Sammanfattningsvis menar jag att Pehr Löflings liv och resor ger unika möjligheter att analysera och diskutera den tidiga våg av kunskapsglobalisering som den linneanska botaniken var en del av. Dels var han med och formulerade de linneanska principerna, dels bidrog han till att sprida och etablera dem i Europa, och slutligen fick han som få andra möjlighet att tillämpa och pröva dem i en kolonial miljö där de både utmanade och utmanades av inhemska kunskapssystem. Projektet handlar därmed framför allt om de möten som uppstod mellan Löfling och den linneanska systematiken, mellan honom som linneansk ”apostel” och det spanska vetenskapssamhället samt mellan honom som europeisk vetenskapsman och de amerikanska ursprungsinvånarna.