månadsarkiv: april 2011

Snart blir Göteborg världshistoriskt

Som Claes Carlsson-Klauzner uppmärksammade redan i början av mars hålls Svenska historikermötet 2011 i Göteborg den 5–7 maj. Temat är Historia i Sverige – fångad i nationen? och det är detta som den usla ordvitsen i inläggets rubrik – i god göteborgsk anda – syftar på. Tanken med temat är att lyfta sig över de nationellt definierade ramar som så ofta präglar historikerns arbete, vilket kan göras på många olika sätt men ofta associeras med global- eller världshistoria. För den som har sådana böjelser (och dit räknar jag mig själv) är alltså programmet tämligen späckat med intressanta seminarier, föredrag och projektpresentationer.

Det är Svenska historiska föreningen som arrangerar de svenska historikermötena vart tredje år. I praktiken fungerar ofta den historiska (motsvarande) institutionen på orten ifråga som värd för mötet, vilket i år innebär Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet. Själv har jag inte varit så inblandad i förberedelserna som många av kollegerna eftersom jag nästan arbetar heltid på Lärarutbildningsnämnden numera, men ryktesvägen har jag hört att det i nuläget är 470 personer anmälda. Det är rekordmånga och måste rimligen betyda att under några dagar i maj samlas i princip hela det svenska historikersamhället i Göteborg för att diskutera både dåtida, nutida och framtida forskning.

En anledning till att jag inte varit direkt involverad i planeringen för historikermötet är att jag är medarrangör av två mindre konferenser som äger rum i direkt anslutning till mötet, dels det nationella studierektorsmötet för historia och dels en historiedidaktisk nätverkskonferens. Båda dessa arrangeras årligen och 2011 genomförs de dagarna före historikermötet, närmare bestämt 4–5 maj. Under själva historikermötet kommer jag också att vara en av de rumsvärdar som ansvarar för att teknik och annat fungerar, och när jag är ledig från de plikterna tänker jag vara med på så många intressanta sessioner jag bara hinner.

Och poängen med detta inlägg? Ja, egentligen bara att hälsa er alla varmt välkomna till Göteborg och Svenska historikermötet 2011! Vi ses i vimlet.

Spetsutbildning med bredd

För ett par veckor sedan skrev Henrik Brändén på sin alltid läsvärda blogg om en ny humanistisk ”spetsutbildning” vid Göteborgs universitet med fokus på argumentationsträning och läsning av klassiska västerländska texter utifrån idéhistoriska, filosofiska, litteratur- och språkvetenskapliga (med flera) perspektiv. Häromdagen uppmärksammades också detta kandidatprogram i ”liberal arts” i Göteborgs-Posten av Elin Grelsson, som kallar det en ”otidsenlig och djärv satsning”. Det är det sannerligen, och jag håller med både Brändén och Grelsson om att det är beklagligt att vi lever i en tid när man inte ser det samhälleliga värdet av bildning och träning i ett fritänkande, kritiskt granskande förhållningssätt.

Något som då bör understrykas är att bildning och träning i argumentation och kritisk textanalys inte bara har ett egenvärde, utan att det är högst ”nyttiga” egenskaper på dagens arbetsmarknad oavsett om man siktar på privat eller offentlig sektor. När det talas om ”anställningsbarhet” eller ”nytta” idag har man dock ofta en så snäv förståelse av dessa begrepp att det närmast gränsar till ren enfald. Åtminstone är det så i Sverige, medan man i många andra länder förstår värdet av just dessa mer generiska (men högst användbara) kompetenser hos sina anställda i en föränderlig värld.

Till exempel är USA, det stora föredömet för många av dem som ivrigast förespråkar snävt näringslivsanpassade utbildningar, ett av de länder där idén om ”liberal arts” är som starkast inom högre utbildning. Man kan säga mycket annat kritiskt om det amerikanska utbildningsväsendet, men i detta med svenska mått mätt extremt nytto- och affärsinriktade samhälle är det samtidigt en självklarhet att den bästa grunden för ett långt och produktivt yrkesliv är en brett hållen utbildning med tyngdpunkt inom ett visst område (en ”major”) men utan en hårt driven specialisering. För om utbildningen blir för specialiserad, blir den också snabbt omodern – och då är den ju fullständigt onyttig.

Magnus Ladulås i nytt ljus?

SVT:s hemsida berättas (text och video) att ett forskarlag är i färd att öppna Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Ladulås var Sveriges kung 1275–1290 och ett syfte med gravöppningen är att undersöka vilka sjukdomar han kan ha haft. DNA-analyser kan möjligen också hjälpa till att klargöra om det verkligen är Birger Jarl (Magnus Ladulås far) som är begravd i Varnhem, där en liknande gravöppning med efterföljande analys gjordes 2002.

Edit: Tack till Kaisa Kyläkoski, som tipsade om att forskargruppen har en blogg på http://magnusladulas.blogg.se/ där man kan följa projektet.